Duty Day i USA är för vissa en obehaglig symbol för den enorma bit pengar som de lägger till i kassan i Washington (och stadslobbyer,
statliga lagstiftningshallar och så vidare) Hur som helst, oavsett de oändliga klagomålen, har skapade nationer en verkligt skicklig metod för att samla in inkomst och sedan förmedla dessa tillgångar mot bakgrund av ett legitimt bekymmer för sina invånare. Så är inte fallet överallt. Anders Jensen, partnerutbildare för offentlig strategi och personal som ligger utanför Evidence for Policy Design, försöker regelbundet adressera en tvådelad fråga till de länder där ett betydande antal av världens minst lyckliga individer bor.
På vad marknadsanalytiker kallar aktiesidan har jordbruksnationerna en liten utgiftsgräns (normalt samlar de bara cirka 14 procent av BNP, i motsats till de uppbyggda nationernas 35-procenttagning enligt OECD-figurer); och på räntesidan uppmanar den sämre kvaliteten på de förvaltningar som staterna ger invånarnas ovilja att betala avgifter.
Jensens arbete i Afrika, där han samarbetar med offentliga myndigheter och grannskapsregeringar och riktar breda översikter bland befolkningarna, indikerar lovande metoder för att ta hand om dessa frågor. Vi fick lite information om hans arbete, perspektiv på avgifter i den skapade och skapande scenen, och om någon har funderat ut hur man kan få invånarna att ha en positiv syn på att betala dem.